:))

Puhh! Vilken lättnad! :)
Jah hat mått så dåligt för att jag skulle träffa dig, att de skulle hända massa hemskt men allt blev bra konstigt nog. Vi kom båda fram till vad de var som hände oh vi skrattade, de ända som saknades var hans kramar, jag saknar dem så! :'
Men detta är en början. Jag har släppt han nu, oh de återstår bara att se vad som händer! ^.^
Kramis!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0