.<,3


Om jag ska vara helt ärlig saknar jag dig mer än ord någonsin kommer kunna beskriva, det är oxå därför jag inte kan prata med dig för jag finner inga ord. Varje gång jag ser dig mår jag dåligt, jag tappar allt jag tänker på, allt jag ska göra och gör oh bara tänker på närmaste utgång eller vad som så jag slipper se dig, kanske möta din blick. Känns ganska löjligt faktiskt. Att just du av alla skulle betyda så sjukt mycke för mig och de inser man nite försen du sabbade allt. Visst jag gjorde inget för att hindra de men de var för att jah inte visste. Jag visste det inte försen den dagen du såg mig i ögonen och jag trodde jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst. Du såg lika dan ut men jag gick bara förbi dig. Du hade gjort ditt tänkte jag, jag orkade inte med en massa tjafs. Du kan skylla på allt oh alla men det var du som gjorde så det blev såhär och de kommer alltid vara såhär för jag kan inte lösa detta utan att så oh skrika på dig oh sen bryta ihop. Vilket jag inte tänker göra för då riskerar jag att förstöra allt jag byggt upp för att sånt inte ska hända hela tiden.


Ojj, du fick men ändå att skriva en del. Jag e sjukt ledsen över att det blev sådär, du var min bästa killkompis någonsin. En som faktiskt lyssnade och du såg då jag inte mådde bra, du gjorde så jag fick tänka på annat och ibland snackade vi bara om allt och inget. Jag har sagt så sjukt mycket till dig. Dem gångerna vi försökte lösa det, försökte bli vänner igen oh så. Jag klarade det inte för jag kunde inte längre lita på dig. Varför jag verkade kall oh så, det var bara för jag höll på att bryta ihop. Jag kunde inte prata med dig. Jag ville bara gråta i timmar och få vara i din famn. Ha dig som den vän du en gång var men jag visste att det var försent. Att vänskapen redan hade rasat ned. Förlåt att jag inte kunde säga det till dig utan sitter här oh skriver det nu från mina tankar men jag e för svag för att säga det till dig i person. Jag tänker inte gråta framför dig för det är du inte värd, du är inte längre värd mina tårar.

Förlåt för detta "ledsna" inlägg eller vah ni vill kalla det men jag behövde skriva detta,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0