.

Det är inte alltid lätt att vara så glad, det är inte heller alltid så lätt att göra alla te lags. Iband vill man bara vara osocial, lyssna på musik inne på sitt rum och skita i ALLT.
Det är något man faktiskt behöver ibland.

Jovisst e de så att min mamma e död, jag har en pappa som jag inte bor hos som var borta typ 2 år i norige som inte var hemma alls ofta då. Träffar sällan släckt och umgås inte så mycket med vänner. Har typ börjat med de nu. Men jag har min lille bror som bor med mig som alltid vill prata med en och berätta saker eller slå en och klaga. Vilket som så vill han vara vid mig, syskon kärlek. Jag bor även med Steffi som är som en syster för mig bara att vi inte har samma kött och blod. Men vem bryr sig så mycket om de egentligen? En gång syster alltid syster! Jag kan bli förbannad på hon, verkligen hata hon. Vrede! Lyser de ibland i mina ögon när jag tänker på hon eller hon gjort något. Men vafan de e bara 1 procent av alla gånger hon vart hos mig. Vi hittar på mycket roligt. Vi kan prata om mycket. Rebecca är de jag bor hos då. Jag kan verkligen HATA hon och typ en jävla massa som snurrar i mitt huvud men har ALDRIG sagt det till hon, visat de va jag vet i alle fall eller något. Det är något jag måste jobba med som med mycket annat. Jag pratar inte heller typ alls med hon om något. orden kommer inte fram, jag vet inte om de va de sen jag var liten, hon typ betede sig som min mamma i mina ögon och jag blev as arg för de. Ingen kan ersätta ens mamma. Men de försökte ju inte hon heller, hon ville säkert bara vara snäll eller jag e dålig på å förklara men jag tror ni fattar. Hon är en väldigt rolig människa som hittar på saker och e snäll. Det är bara att jag, jag vet inte riktigt. Men hon och Carl ska gifta sig imon ju!  Det ska bli jätte roligt att dem gör det faktiskt! :)  Sen har vi min pappa då ja. Han försöker träffa mig  och Sebastian mycket nu eftersom vi har sommarlov. Jag har varit hos han mer än jag varit här hemma och då räknar jag med då jag varit med kompisar och så oxå c: Det är jätterolgit att han vill ha oss där och så. Men ibland så e det lite långtråkigt, typ när han väntar på en kund som vill tattuera sig av han som typ kommer om 2-3 timmar xd. Fördriva tiden där, det är inte så lätt när man redan fixat tuberna ;). Jag kan förståss bli as arg på han och så men då jävlar. Det brukar börja med att han säger något och jag säger emot, eller typ något jag vet inte riktigt så typ börjar han skrika och klart som fan att jag oxå gör det och jag slutar INTE förrsen han gjort de oavsätt var vi är. Det har hänt i studion när han haft en kund en gång faktiskt xd. Men vafan, han ska fan inte stå där och skrika och tro att jag inte gör desamma vafan! Men där får jag ju ut ilskan typ. Sen e det bra. Jag saknar mamma som fan. Men jag har kommit över lite dedär så jag faktiskt börjat släppa taget lite. Det behövs för att jag ska komma vidare i livet. Om någon skulle säga något om min mamma om inte släckt eller så skulle jag antagligen börja lipa. Men inte lika mycket längre. Jag kan nog hålla inne de så länge att säga te personen aa med mina ord och sen gå iväg men längre än så går de inte. Det är faktiskt rättså jobbigt när alla pratar om sina mammor, elelr typ fått ångot, och ba "Det finns inget som kan ersätta ens mamma ellehur?" och så sitter jag där. Man ba "mm". Typ tack för den lixom. Men här jag bor har jag de bra och jag gillar mitt rum ^^. Fast gillade mig gamla rum lite mer. Det var skit litet men mysigt. Hela rummet hade en sån hemtrevlig och mysig känsla på något sätt som tilltalade mig :)

Nu så blir de nog att skriva lite till på min berättelse nu när jag bekänt detta och de känns så skönt!
Hoppas ni alla har de bäst så kanske jag lägger ut ett inlägg senare idag då ;)
Hejjdå! C: